Fastfoodrestaurangen

Hejsan alla läsare, jag har sedan 2-3 veckor varit tillbaka på arbetet efter min skada. Och jag hatar det.

Fastfoodrestaurangen har anställt en massa nya fjortisar, kunderna är dumma i huvudet och moralen och etiken är fortfarande lika fucked up som vanligt på denna amerikanska hamburgerkedja. Med andra ord, allt är som vanligt - ett helvete för en omotiverad man i början på sitt vuxna liv.

Jag tänkte börja med kunderna, för igår var jag så nära på att få ett utbrott att det var läskigt. Till och med för mig själv. Alltså kuponger tex, används flitigt av invandrarna(inget fel alls på invandrare, men dessa jag pratar om kan väldigt lite svenska och har väldigt hett temperament). De går bara fram o lägger fram alla kuponger, utan att förstå vad de står på dem. Då blir det genast lite knivigt för kassören, som får ett skyfall av konstiga meningar regnade över sig efter att ha förklarat vad kupongerna betyder eller gett ut beställningen. Jag förstår att det kan vara svårt för invandrare att anpassa sig till detta commerciella samhälle och att lära sig ett nytt språk och allt. Men det är fortfarande jobbigt när skiten kastas på mig, en underbetald arbetare.

En annan sak kunderna har satt i system. Det är att kunderna tror att de kan beställa från mig när jag står ute på "ketchup stationen" stationen och städar tex. Häromdagen kom de fram en kille i 40 års åldern och bad om en till dricka. Jag väntade upp ett tag, kände hur mitt huvud började koka men sa ganska snabbt; -Ja, visst men gå fram till KASSAN!!... Ni som har läst detta förut, ni kan bara tänka er vad jag fick upp för bilder i huvudet. För er som inte kan, kan jag berätta att jag hade stor lust att ta upp en dricka från sopkorgen jag stod bredvid, trycka upp den i nyllet på honom och skrika: -HÄR, 15 KR TACK, HA EN BRA DAG FITTGUBBE!!!

Igår jobbade jag efter att chefen ringt in mig, 6,5 timme, men jag jobbade egentligen 7 timmar. Jo, för om man är på jobbet i 7,5 h sammanlagt, då räknas två rökpauser på 5-6 minuter som en halvtimme enligt chefen. Jag vart så chockad när chefen sa det. Vart bara så jävla låg, här kommer man och hjälper till när de saknar folk på jobbet, här sliter man på en underbemannad fastfoodrestaurang en hel dag, och så ska dom dra ifrån en halvtimmes lön för att man tog två rökpauser... Vissa kan tycka att detta är rimligt, det tycker inte jag, mitt resonemang för detta är att jag skulle lika gärna kunna ha sagt att jag måste gå på toaletten. Här straffar min ärlighet mig återigen. Enligt mig borde jag få OB lön hela dagen, gratis lunch och två rökpauser minst. Men detta är tydligen för mycket begärt när man hjälper ett rikt företag efter att ha jobbat där i 8 månader.

Till sist tänkte jag avsluta med att prata om mig själv. Jag tycker att bloggen börjar bli enformig, kunderna är dumma i huvdet, så är det bara. Fastfoodrestaurangen är udda, konstig och jävligt sjuk. Chefen och arbetsledarna är inte alltid så förstående och snälla. Detta vet ni vid det här laget. Någonting som ändras trots detta är alltid min uppfattning av arbetet och hur jag ser på allt som händer inom arbetets ramar. Är så trött nu, har suttit och pratat med socialen, och dom tycker jag skall behålla jobbet men ta ett annat fastfoodjobb någon annanstans. Jag förklarade att jag hellre lever fattig än att jobba på en hamburgerkedja igen. Då vart det världens liv, så får man inte säga på ett soc möte, så får man inte säga om man är på arbetsförmedlingen. Det visar ju att man inte är villig att försörja sig själv. Jag berätta att jag gärna vill jobba heltid någonstans, men pointerade väldigt kraftigt att jag mår psykiskt dåligt av att arbeta där.... here we go again, då dök frågan upp; har du sökt hjälp hos en doktor, har du något läkarintyg?! Jag gav bara upp då, att prata med dem var som att prata med terminator eller nått. Helt efter regelboken utan mänskliga faktorer inblandade. Då kände jag verkligen att åter igen, hade min ärlighet straffat mig, för att få någonting som man själv vill ha det här i livet då måste man ljuga. Så är det bara, det insåg jag igår..

XoXo Fastfoodrestaurangen

I fredags bröt jag foten och handen. Efter att ha åkt runt lite på pendeltågslinjen så hamnade jag med foten mellan plattform och vagn, det stack till i foten och jag skrek som en stucken gris. Vi det här laget var jag arg och frustrerad, så frustrerad att jag slog handen i rutan.

4 timmar senare (efter att ha rest till stan och folk gått bredvid utan att hjälpa någon som ramlar ner för trapporna på centralen tills väktaren kom 10 minuter senare och bärde mig på ryggen) får jag beskedet på SöS.

"- Du har brutit foten och handen, du kommer vara borta i minst 1½ månad."
I den sekunden försvann allt bittert och aggresivt i min kropp, för jag visste, jag visste, att nu skulle jag iallafall inte behöva jobba mer! Jag vart så jävla glad. Jag skämtade med doktorerna och garva åt det minsta lilla tillsammans med min flickvän.

Nu i efterhand känns det ju lite tråkigt att inte kunna röra på mig (pga att jag också bröt handen vilket betyder att jag inte kan halta på kryckor heller) men jag är ändå så jävla nöjd med att slippa jobbet framöver.

Jag beklagar över att inlägget inte var det längsta men skriver ju trots allt bara med en hand.

Xoxo fastfoodrestaurangen 

Jag börjar vänja mig vid det här nu. Fastfoodrestaurangen är hemsk, den förgör arbetarna och kväver deras motiverade sinnen. NOG OM DET för det visste ni ju redan vid det här laget.

Just nu är jag otroligt trött. Jag brukar inte berätta så mycket om mig själv privat men jag kan säga att jag har haft en riktig skithelg. Jobbet har ju hjälpt till att göra denna skithelg till ett faktum eftersom jag har fått så roliga arbetstider(fredagskvällar och söndagsmornar). Betyder att man inte direkt kan kröka järnet med kompisarna. Det bästa är att man kommer ut med en lön på 3000(förra månaden endast 1900 kr dock).

Det här summerar i princip min vardag, att sitta hemma på veckodagarna och inte göra ett skit, samtidigt som man jobbar häcken av sig när alla ens vänner är ute och festar på helgerna. Just nu är jag bara så utråkad och deprimerad. Det låter kanske inte så farligt men jag skulle kunna döda för ett vanligt arbete på vardagar, helst med 6 timmars arbetsdag såklart( men det vore väl att ta i va?!?!)

Nåväl kan faktiskt dra ut sent på fredagar, trots att man aldrig har förkrök och ens vänner har lämnat en för en skitfest någonstans. Jo man kan ju faktiskt det... Problemet är att då är man så jävla sur på alla idioter som dyker upp på arbetsplatsen. Tex en kärring. "Det var ju märkligt att ni har gurka på era cheeseburgare, det har dom inte någon annanstans.".. Nej juste det har dom inte ditt jävla cp. Ursäkta att jag inte alltid är politiskt korrekt men det är bara så jävla svårt när folk är så pass dumma i huvudet hela tiden.

Jag ser mig själv som en arg människa, i genomsnitt är jag nog argare än de flesta. Förr var det på kunder och chefen. Nu är jag nog mest arg på samhället. Att man ska nöja sig med det här, nöja sig med att inte ha ett liv. Nöja sig med att ha ett jobb när man tjänade mer på att sitta i möten hos socialen, och då slapp man "arbeta" helger också. 

Folk runt omkring mig tjatar på mig att det är dags att söka ett nytt jobb. Jag håller med dem fullständigt, problemet är att jag vill inte jobba på en annan fastfoddrestaurang heller. Den här bloggen handlar kanske inte bara just specifikt om den här fastfoodrestaurangen och den här arbetsplatsen. Det handlar om det här yrket och vad man utsätts för, det handlar om den här arbetsmarknaden och det handlar om vardagen hos arbetaren(mig i den här bloggen, någon annan i en annan) som offrar mer än vad som visas på lönebeskedet. Trots detta faktum är det nog ganska troligt att jag hamnar bakom datorskärmen med näsan mot ams.se hos jobbcentret inom en snar framtid, eftersom detta inte har lett till en heltidsanställning vilket var planen i mitt fall.

Jag vill tacka alla läsare som fortfarande läser denna blogg trots en gles period på senare tid.

XOXO Fastfoodrestaurangen
 

Många av er läsare kanske trodde att jag gett upp allt. Ni kanske trodde att jag upphört att känna ilska på arbetsplatsen, eller kanske tom att jag fått ett värdigt och "bra" arbete. Om ni har trott detta så kommer detta nya inlägg att motbevisa era teorier. Jag är fortfarande arg, jag är fortfarande förvånad av alla idioter runt om en på arbetsplatsen och jag jobbar fortfarande kvar på ortens rövhöl: -Fastfoodrestaurangen.

Jag kommer att beröra både kunder, löner och arbetskamrater, vi börjar med det sistnämnda. En god arbetskamrat som jag brukade jobba stressiga söndagar med har tyvärr avgått(tyvärr för mig, inte för henne SÅKLART). Jag är glad för hennes skull, men ledsen för att hon antagligen var den enda personen på jobbet som kunde hålla med mig om att arbetsledarna var totalt dumma i huvudet. Dessutom hade vi två saker gemensamt vilket är ganska okej om man tänker på att jag jobbar inom fastfoodbranschen; Vi är i samma ålder och båda gillar vi att kröka på helgerna något som ständigt kom upp i kassalinjens lugna diskussioner.

Nu går vi över till lönerna. Jag läste att någon tyckte att jag borde gå med i facket eftersom jag berättade tidigare att jag inte fått höjd lön trots att jag fyllt år. Jag vill börja med att säga att det tycker jag också att jag borde göra, dock har jag fått höjd lön nu och lönehöjningen uteblev alltså enbart 1 månad och några dagar ungefär. Eftersom jag upptäckte problemet relativt tidigt har jag max förlorat 200-400 kr på detta. Pengar som jag självklart skulle behöva i dagens läge. Jag rekommenderar alla som hamnar i den situationen att gå med i facket, dock skulle det kosta mer för mig att gå med än vad jag skulle få tillbaka nästan. Och jobbar ni inom hotell & restaurang branschen ska ni självklart inte gå med i Hotell & Restaurang Facket utan vända er till ett fack som faktiskt gör någonting; tex Syndikalisterna(SAC).

På kundfronten ser det fortfarande lite dystert ut. Några som har dykt upp och gjort min tillvaro hemsk är dock två välsminkade flickor i 14 års åldern. Det är svårt att förklara varför jag hatar dem så sjukt mycket men jag kan säga att det har med deras röster att göra. Dessutom kan det bli irriterande med 25 frågor om vad saker och ting kostar när matsedeln finns 3 meter bort. När dom beställer kan man verkligen se hur en tom kassa linje plötsligt(inte egentligen) blir så lång som till dörrarna.

Ett störande moment är när kunderna frågar vad som är gott. Jag har en åsikt om detta men kan tänka mig att det finns folk som jobbar på fastfoodrestauranger där de inte ens gillar någonting ur sortimentet. Kunden måste väl ändå förstå att jag inte får säga att någonting är äckligt först och främst, men även att det jag tycker är gott kanske inte kunden tycker är gott. Allting är så otroligt simpelt på fastfoodrestaurangen, man ser klart och tydligt vad målen innehåller och vad de kostar. Så snälla, om folk ska fråga så fråga om saker som faktiskt är otydligt.

Jag vill slutligen tacka alla friska människor som läser denna blogg, och inte spanar in vad blondinbella har handlat på ICA idag.

XOXO FASTFOODRESTAURANGEN - Fortfarande bedrövad av arbetet

Någonting jag lade märke till när tog emot lönebeskedet förra månaden är att jag fick samma pisslön som jag fick tidigare. Det är inte så konstigt tänker några av er, men i restaurang-branschen får man högre lön ju äldre man är. Nu har det gått två månader utan att dom har ändrat på detta. Och tillslut konfronterades chefen. Han svar blev som väntat:

"-Jag vet inte jag ska kolla upp det", 1 vecka senare: "-Mr.X, du hade rätt! Du ska få högre lön, från och med nästa månad...... Så nu är du lite rikare."

Inkompetensen och okunnigheten luktar ända till min lägenhet där jag just nu sitter och skriver detta. Att jobba på restaurangen är som att vara en höna i ett hönshus. Det är otroligt högljutt, alla pratar i munnen på varandra och folk springer tvärs över restaurangen utan att kolla vad som finns framför en. Nu finns det folk som tänker: -tur att det finns en vuxen och utbildad och kunnig och intelligent chef som kan styra upp alla vilt springande anställda. 

Nej, chefen kan vara lite otydlig om arbetsuppgifter och tider något som jag ofta märker av när arbetsledarna ringer och frågar vart fan jag håller hus. Dock är det inte eran kära skribent som har glömt bort sin arbetstid. Utan chefen som glömt bort att berätta för arbetsledaren vilken tid jag arbetar vilket senare leder till komplikationer när arbetsledarna tvingas stå i den hemska kassan en timme i rusningstid.

Sist fick jag en anvisning av min arbetsledare kring detta: "-Mr.X du måste säga till mig när det händer så jag vet, annars jag inte veta."

Ja, jag ringer honom(en arbetsledare som är lite smått taskig och dum i huvudet) och berättar att chefen har sagt att jag ska börja senare. Det låter ju verkligen som något jag måste göra så fort jag får nya arbetstider. Jag kan ju ta upp min osynliga hemtelefon och ringa ett okänt nummer och hoppas på att jag kommer fram till min kloka arbetsledare, eftersom jag varken skulle slösa pengar eller vet mina arbetskamraters nummer.

Det här var allt för den här gången!

XOXO Fastfoodrestaurangen

I förrigår jobbade jag 5 timmar utan att äta och utan paus. Medan alla mellandagsrea shoppare köade för fullt för att få sin måltid fick arbetaren ingen rast eller ro då kön växte och växte.

5 timmar utan mat - Är fem timmar utav hat

Speciellt  den 4-5 timmen man arbetar i ett sådant högt tempo. Man blir trött av att arbeta på restaurangen, när du börjar bli lite trött fysiskt så är du redan väldigt väldigt trött psykiskt. Tänk dig själv att vara hungrig och jobba med mat, det är ungefär som att hänga i stan en dag utan pengar och sedan får man lidande se på när sin vän äter upp en fet måltid på närmaste restaurang medan du själv inte gör någonting(förutom och tänker på hur hungrig du själv är). Den känns gånger 20 är ungefär hur det känns efter 4 timmar utan mat på restaurangen, då konstiga och krångliga människor kommer in gång på gång.

Någonting som jag aldrig slutar förvånas över är människor i 40 års åldern som uppför sig som de aldrig ätit på en fastfoodrestaurang förut. Dom är helt förundrade över hur en beställning fungerar. De ändrar sig i sista sekund, beställer menyer i sin egna takt och ordning, lägger till tex bacon efter att de har betalat och sist men inte minst så frågar dom om sugrör? Suck... Tillbaka till framtiden(för första gången eller?).

Lustigkurrarna som drar till med ett "jag har tillverkat den själv" talet efter att jag kontrolerar 500-lappen dom just har betalat en 50 kronors måltid för slutar aldrig att upphöra. Det är som att hela Sveriges c-skådisar har vart på casting till någon Fares film på andra sidan gatan.

Idag kom min flickvän till restaurangen, jag åt min 30 minuters lunch/rast med henne efter att hon fått vänta 1,5 timme ensam då chefen ignorerat min begäran om att få ta lunch, och istället skickat iväg en annan arbetare på lunch. Hon räddade min dag, då hon reste från andra sidan staden för att ge mig ett paket kakor.

XO XO, Fastfoodrestaurangen

Hej alla läsare! Det var ett tag sen och det beror på att jag har fått lite arbetstid, trots "julrushen" som jag har märkt av men jag trodde definitivt att det skulle vara värre.

Ni kanske undrar; kommer det inte en massa galningar till restaurangen? Är inte chefen dum i huvudet?
Jo, det är precis som vanligt alltså. Det strömmar in med galna människor på restaurangen och chefen är fortfarande dum i huvudet. Skillnaden från förr och nu är att jag har utvecklats som person. Jag har funnit någon inre ro i mig själv, det kan bero på att jag inte bryr mig om att få sparken, men det är nog också ett tecken på att jag har lärt mig att stänga ute all skit. Kort sagt; jag har vant mig!

I Söndags jobbade jag dock, med feber och halsfluss. Det var mindre roligt. Jag sa åt min arbetsledare att jag mådde dåligt, trots det skickade snilleblixten hem min arbetskamrat, som för övrigt har jobbat 6 dagar denna vecka med skittider så som 3 timmar per dag ungefär. Att jobba på fastfoodrestaurangen är aldrig kul, men det är en fördel att vara frisk, då söndagen var en av mitt livs jobbigaste dagar. Som jag tidigare har nämnt går tiden dubbelt så sakta på arbetsplatsen. När man är sjuk så går det x 4 gånger så sakta. Och det hjälper inte att jag varannan minut kollar på klockan och längtar efter att få sluta, då går det ännu saktare. Dessutom så vet jag inte när jag ska sluta, det betyder att jag konstant blir besviken varje halvtimme som går ut mot eftermiddagens slut. 

Sista halvtimmen var så hemsk, då hade min kropp verkligen börjat att säga ifrån, jag var trött, jag var bajsnödig och jag var snuvigare än Olsen tvillingarnas tonårsperiod. Dagen tog slut iallafall, och idag sitter jag här i mitt rum, sjukare än någonsin och funderar på hur jag ska fördröja tiden. Med dessa ord avslutar jag dagens inlägg och jag hoppas att ni slipper att få läsa fler inlägg!

XO XO Fastfoodrestaurangen

Dessa kunder, de lär sig aldrig. Totalt meningslöst stundtals...

Häromdagen kom det in en man i 40 års åldern som var lite stressad och bekymrad, och då löser han självklart sitt lilla problem med att komma in och tjaffsa på restaurangen. Först så gör han det klassiska misstaget att göra en beställning utan att tänkt på det. Vilket gör att han senare kommer att ändra sig när han dumt kollar på reklam och erbjudande skyltarna över kassan. Senare frågar han priset på en av singelhamburgarna, jag ger honom ett svar.

"-Det var lite väl dyrt?....

-Tycker du inte??!"

Jag orkar inte längre, det märktes på mitt svar.

"-Ah, du, jag vet inte, fråga inte mig jag arbetar bara här, har ingenting att säga till om, om du nu trodde det"

Ett annat irriterande moment som dykt upp är när jag undersöker 500-lappars äkthet.

"- Höhö, den e äkta jag lovar"

Och om dom inte lägger denna idiotiska kommentar som jag förövrigt har hört ett 10 tal gånger nu, så kollar dom på mig och känner sig kränkta, typ som att jag tror att dom är kriminella. För att ge någon respons på kommentaren till att börja med. Detta är riktat mot dem; Tror ni att JAG bryr mig om den är äkta eller inte? och om den var falsk hur skulle ni kunna veta om det själva?? Jag kollar väl antagligen för att min arbetsledare har bett mig göra det eftersom vi har fått in falska sedlar ditt jävla dumhuvud. Blir så irriterad på folk som inte säger tack och håller käften utan måste dra till något skittråkigt skämt, det är inte mitt problem att dessa miserabla människor inte fick rollen som "the funny guy" på nästa svenska b film dom släpper stup i kvarten.

Varför tar folk det så jävla personligt, varför tror folk att eftersom jag står i kassan så gör jag som jag känner för? Tvärtom, allt jag säger till kunderna är för att jag är tvingad till det för att få ut en skitlön. Jag skiter fullständigt i om ni tycker jag är jobbigt som frågar om ni vill ha plusmeny tex, det är fan inte för omtankens skull jag gör det. Nej verkligen inte, hade jag fått bestämma så hade jag gett ut lårkakor och käftsmällar med hamburgarna men nu är det inte så.

Sen har vi dessa kunder som tror att dom äter på någon jävla medelhavsrestaurang, och ska fråga vad det är för skillnad på hamburgarna osv. Vad vill dom ha för svar? Ska jag stå och rabbla upp vad 15 olika måltider innehåller om jag nu visste det eller vad tänker dom med? Däremot så finns det folk som tar priset, och det gäller dipparna, som förövrigt står 50 cm ifrån mig. Dessa personer lägger till "en dipp" i slutet på beställningen och när jag frågar dem vilken dipp de vill ha så säger de; -jag vet inte vilka finns det?

Då förväntar sig det här jävla blockmongot att jag ska stå och rabbla upp 8 olika dippar för deras skull. Ibland gör jag det för att jävlas, jag rabblar upp 8 dippar på 8 sekunder och i mitten av detta förstår dom själva hur dumma i huvudet dom är och "säger ge mig en sån".

XO XO, Fastfoodrestaurangen

Kära läsare, jag är en robot. Efter ett antal månader som anställd på fastfoodrestaurangen så har jag insett att jag har blivit en slav till dess koder och regler. Allting sker systematiskt, i tur och ordning, och så jag pratar på ett speciellt sätt.

Snart börjar julrushen och jag ser inte fram emot det. Eftersom jag är en väldigt hatande person så hatar jag julen och har alltid hatat den. Även som civilperson så hatar jag alla människor som trängs och knuffas hysteriskt i alla affärer under en period på ca 20 dagar. Snart kommer även dom att befinna sig på fastfoodrestaurangen, och ta beställningar ifrån mig, eran trogna kassör och skribent. Jag får bara ångest, jag skulle vilja vrida fram tiden och slippa att arbeta under jul, för jag orkar faktiskt inte med alla människor då. Fredagar, lördagar och söndagar har en förmåga att locka fram precis varenda dåre i Stockholm till restaurangen, och vi lär få se mer av dem nu när dom ska handla julklappar till sina sorgliga familjer och bekanta.

Nog om det, tillbaks till ämnet. Någonting jag stör mig på, hos mig själv för en gång skull, är hur jag agerar under arbetstiden. Jag upprepar allting, eftersom jag har lärt mig att jag ska göra det när jag tar betalt i kassan. Problemet är att den här psykiska arbetsskadan tränger in på andra moment i livet och arbetet. Tex så upprepar jag allting min arbetsledare ber mig att göra, som om jag vore dum i huvudet. Dock, kan jag inte skylla på mig själv för detta. Precis som allt dåligt i mitt liv härstammar från mitt arbete så gör även detta det. Inte konstigt att jag garderar mig varje gång någon ber mig att göra något, efter alla konsekvenser som finns om man gör fel.

Allt detta är ett tecken på att jag börjar bli sinnessjuk och jag måste göra något åt det snarast. Och ju mer jag tänker på julen så mår jag sämre. Jag undrar hur jag kommer att klara av detta, eftersom jag även är så sjukt omotiverad att jag bara vill slänga maten på kunderna istället för att lägga dem på brickan. Förr i tiden kunde man se mig vara glad och trevlig. Men fastfoodrestaurangen förändrar allt hos dig som enskild individ, och självklart även mitt kroppspråk efter alla jävla idioter till kunder från allmänheten som alltid kommer till restaurangen för att klaga på det minsta lilla. För precis som att folk går till frisören för att skvallra, så går folk till restaurangen för att klaga.

Jag är trött på att slita häcken av mig för en minimilön, jag är trött på att ta skit från arbetsledare och kunder och jag är jävligt trött på att ha ångest varannan dag. Men tröttast av allt är jag på alla jävla kunder som kommer fram till mig för att klaga på maten eller priserna som om jag ägde denna sjuka fastfoodrestaurang.

Vem är inte månadens arbetare om inte arbetarnas arbetare, jag!

Jo, ni har läst rätt, folk på restaurangen har röstat fram mig till månadens arbetare, mot min vilja. Som jag tidigare har nämnt är jag emot sådana typer av tävlingar. Nu tror dom att jag är skittacksam och jätteglad... -NOT! Jag ser mitt pris, som för övrigt är hemligt men gick på ungefär 100 lappen, som en tröstlön för denna värdelösa måndag på denna värdelösa fastfoodrestaurang.

För idag har jag bränt min hand vid fritösen och handskats med jobbiga fjortisar samtidigt som jag har fått en timme mindre arbetstid. Ni som har läst eller sett Harry Potter och Fenixorden(gotta luv' it) kan inbilla er smärtan jag fick av oljan varje gång jag hällde upp pommesfrittes som när Harry skriver sitt namn i boken samtidigt som det magiskt nog ristas in i hans handled. Det var fruktansvärt...

Priset har även fört med sig en nackdel, hela min arbetsdag har jag undrat vilka det är som har röstat på mig. Jag undrar hur dom har tänkt. Jag må vara den trevligaste arbetaren på restaurangen men jag är fan heller den bästa, jag har nog gjort bort mig ett 20 tal gånger under den här månaden. Nu har det gått så långt att jag tror att alla har fått det priset, eftersom jag känner att jag själv inte är värd det. Missuppfatta mig inte, jag hatar fortfarande i princip 70 procent av alla medarbetare, men det finns fortfarande medarbetare som förtjänat det mer. Nog om det, ska inte tänka mer på det...

Till sist tänkte jag passa på att kommentera en av de kommentarer jag fått där det förslogs ett inskick till Expressen...

Jag är emot det, jag gör inte detta för att bli känd, detta är för folk i min omgivning samt människor som känner igen sig i det jag skriver om. Jag skriver även detta för mina kamrater som delar åsikter med mig och stöttar mig i vått och torrt. Alla är självklart välkomna att läsa denna blogg, men det sista jag vill är att ha någon som helst sammankoppling med en borgartidning som "Expressen".

Mvh Fastfoodrestaurangen

Det stora mötet har ägt rum vilket resulterade i att jag har förlorat all min respekt för min chef. Botten är verkligen nådd nu, efter ett 45 minuters långt möte som antagligen inte var betald arbetstid för den delen heller.

"Mötet" där för övrigt chefen pratade oavbrutet i 20 minuter om vad som måste förbättras i restaurangen utan någon dagordning eller sekreterare var bland det värsta och mest sjuka jag någonsin upplevt. Chefen dikterade mötet helt och hållet, jag räckte upp handen någon gång och berättade att jag slängt ut 400 kr i sjön pga utebliven information från dem, varav jag möttes med en nonchalant min följande av 2 sekunders tystnad.

Chefen var väldigt duktig på att påminna folk om att ändringar behövdes göras och att om de inte gjordes så skulle det dras av 3 dagars lön.. Jag vet vad ni läsare tänker nu, tro mig det blir värre....

Chefen droppade bomben när den förklarade att om någon glömde att göra en uppgift när restaurangen har kontroll nästa gång så skulle en hel månadslön dras av... Man behöver inte heta fuckin' Leif Silberszky för att veta att det är grovt olagligt. Det som irriterar mig mest av allt är att de tror att allt handlar om pengar. Pengarna är ett plus för mig, jag går dit varannan jävla dag i veckan och sliter arslet av mig för att göra en massa skithögar nöjda för att få ut en jävla skitlön på 4000 kr. Enbart för att få ut en referens. Ärligt talat, jag skulle mycket hellre gå till jobbcentret 3 dagar i veckan och söka jobb och få ut 3000 + busskort än att gå till samma jävla helvete och få ut en skitsumma.

Chefen får Veckans Pajas för otacksamheten. Jag kommer dit och jobbar för en skitlön när det behagar dem, och får ut lite att leva för, vilket chefen hotar att ta ifrån mig om jag gör ett misstag.. Det som får mig att verkligen koka är att de har i princip inga utgifter på mig än min lilla skitlön. Jag har betalat för arbetsskor, jag betalar för att äta samma jävla äckelmat på min 30 minuters rast om dagen. Och restaurangen tror att det handlar om pengar, nej, det handlar om att ge något tillbaka till arbetarna som gör precis vad restaurangen vill hela tiden för en skitlön.

Nu har även restaurangen dragit igång med en tävling för att prisa den medarbetare som har jobbat bra under månaden, jag är emot sådana typer av tävlingar. Att behandla människor och medarbetare på samma sätt som en jävla dagstidningssida med filmrescensioner är helt fel.

Jag är ett fan av tv-serien The Office och det är inte med gläjde som jag säger att Fastfoodrestaurangens karaktär och karaktärer börjar kännas väldigt likt en amerikansk komedi serie.

Jag är så jävla less på alla människor, griper dom en "schackspelare" här i Sverige kan ni ge er fan på att det är mig dom griper. 

Här följer dagens/veckans sågningar:

Min arbetsledare, som trots sin ålder och erfarenhet alltid ska skylla på mig när jag står i kassan. Tex, något efterblivet äckel beställer 2 menyer varav ett ska vara utan lök. Då knappar jag in det... Min kära arbetsledare gör 2 utan lök och när den äckliga jävla kunden kommer tillbaka så skriker han från köket, du knappade in 2 utan lök...

Ja, Word, jag knappade in 2 stycken utan lök efter att ha frågat dom i 30 sekunder om bara en ska vara utan lök, bara för att själv få ta skiten eftersom jag står i kassan. Nej, vad skulle jag tjäna på att ljuga om nått sånt. Det är enbart jag som tar skiten som står i kassan. Ett tydligt exempel på det s k "tvåfrontskriget".

Nästa sågning går till alla jävla lodis pajaser som tror att dom förändrar priserna på fastfoodrestaurangen genom att slänga in den inte-alls-så-roliga kommentaren "Det var dyrt"....

JAHA?!?! Varför säger du det till mig, ska jag springa upp till huvudkontoret och berätta hur synd det är om dig till dem eller? Laga egen mat hemma istället, eller varför inte; KOLLA PÅ PRISLISTAN?!

Hösten är här, och allting känns väldigt deppigt. 1 timme på fastfoodrestaurangen känns alltid som 2, men nu känns det t o m som 3. I förrigår hände en sak som gav mig ett leende på läpparna i detta ångestfyllda höstmörker.

En mindre grupp tjejer från mina gamla ort jag tidigare var bosatt på kom och beställde, vi har aldrig varit kompisar eller så men vi kände definitivt igen varandra. Den första gör sin beställning medan jag knappar in allting galant och stabilt. Sen är det den andras tur, och hon gör sin beställning...

-Var det bra så? undrade jag.
-Nej, en dick, en DIPP också, svarade hon och insåg precis missen.

Hennes vännina var påväg att börja garva, men gav lojalt en seriös "ingenting-har-hänt blick". Hon som tog beställningen var bara tyst och kände sig lite smått besvärad medan jag gick och hämtade hennes dipp med ett leende på läpparna.

Det som gör det här extra roligt är pinsamheten som skedde under en 15 sekunder på Fastfoodrestaurangen, hon kunde ju ha skämtat bort det och börjat garva, men hon var alldeless för tuff för det. Många tror att dom är väldigt tuffa, men ingen är tillräckligt tuff när jag står i kassan. För jag vet att alla deras handlingar hamnar på bloggen Fastfoodrestaurangen...

Hej alla läsare!

Det var ett tag sen sist, det beror på att jag inte har jobbat så mycket och dessutom har jag inte haft tid att sätta mig ner och informera er om vad som händer. Idag däremot har jag kokat av ilska under mitt alldeless för korta arbetspass. Idag kom jag nämnligen försent, något som irriterade min arbetsledare otroligt. Hela 2 minuter sent anlände jag köket ombytt och klar.

Arbetsledaren väl väldigt snabb med att kommentera att vid passets start ska jag vara ombytt, ha tvättat händerna och loggat in i kassan. Något som jag redan då knappast kunde hålla med om, inte fan skulle jag special tvätta min händer på min fritid, dessutom slutar jag alltid 5 minuter senare än vad jag ska.

Jag berätta för arbetsledaren att det inte fanns några rena skjortor i min storlek(resten av skjortorna kan du endast använda om du är under 130 cm för den delen). Då förklarade han att om jag ska ha ny skjorta så ska jag vara där innan. Hur dom i huvudet är människan egentligen? idag tog jag en skitig tröja från tvättmaskinen, hade den inte legat där hade jag inte kunnat arbeta alls. Ska jag vara där 5 minuter innan dom 10 minuterna jag var där för att konstatera att "nej, det finns inga tröjor i min storlek".


Dessutom har alla på restaurangen kallats till ett möte, för att prata om restaurangens framtid osv. På lappen står det även, att om man inte dyker upp utan att ha sagt till innan "så dras 3 dagar av din lön av". Jag börjar snabbt undra om chefens hybris inte hör hemma i antiken. Man behöver varken ha gått ut ur gymnasiet eller vara fackligt intresserad för att veta att det är väldigt, väldigt olagligt att dra av 3 dagars lön för ett missat möte.

Jag börjar verkligen tappa förståndet nu, varje dag jag kämpar för att hålla smilet uppe åt en massa äckliga och sura människor, så inser jag att folk med befogenheter på restaurangen antingen inte byr sig ett skvatt(och då menar jag verkligen INGENTING) om sina arbetare. Eller så är dom helt omedvetna om vad dom har för skyligheter gentemot sina arbetare. Detta blir inte lättare samtidigt som det gamla tvåfrontskriget ständigt fortsätter. De senaste dagarna har det kommit in en tjej som verkligen tror att hon är stammis på fastfoodrestaurangen. Jag tänker inte förneka att jag inte kände igen henne, men det löjliga var att hon sa "det gamla vanliga" samtidigt som hon kolla på sina vänner lite stolt.

HERRE***.... Jag hade ingen aning, men efter 2 sekunder som antagligen kändes som 10 ur hennes tankegång så sa hon "en bananshake och en glass då istället.... den här gången". Nej du, du måste väga ungefär lika mycket som din längd om du ska vara stammis hos allas våran käraste Fastfoodrestaurang. 

Alltså vad har hänt? jag har fått så himla lite arbetstid, hur ska jag klara mig? kommer jag få någon lön? Jag är så himla orolig, betyder det här "adjö". Det är verkligen hemskt bara 13 timmar den här veckan.... NOT!

Fyfan vad skönt, har äntligen kunnat umgås med min flickvän, tagit hem ligatitlar med Hammarby på football manager 07 och kunnat supa mig otroligt packad en vardag. Jag lever fan livet framför min data nu, har glott roliga komedier på dagarna och levt rövare på kvällarna. 

Vad det gäller ekonomin så bryr jag mig inte, jag är självförsörjande nästa månad. Så det blir antagligen soc om 2 månader igen. Fuck it! Kunde inte bry mig mindre jag hatar mitt jobb, hoppas att jag får sparken snart av nån dålig anledning men att jag fortfarande har referenser därifrån.  Referenserna har alltid varit det övervägande till att jag går till det här skitjobbet varje dag.

Kan förövrigt säga att barnvagns packet har haft fullt upp med att invadera mina arbetstider och beställa "BLAPPY MEAL MED KYCKLING". Ignoranta jävlar som varken vet vart de är eller vad de äter.

Nu är det fredag, min enda lediga kväll. Därför tar jag alltid vara på denna dag, jag har inte "privilegiet" att gå ut båda dagarna så jag gör det absolut bästa av mina fredagar. Och idag ska jag dansa iaf, på ett eller annat sätt. Fredagar lever jag för!